Därför är det säkert att lagra koldioxid
27 nov 2019
Att fånga in och lagra koldioxid är enligt FN:s klimatpanel IPCC en nödvändighet för att bromsa den globala uppvärmningen. Nu står allt fler företag på kö för att kunna minska sina utsläpp. Men hur säker är egentligen tekniken kring att lagra koldioxid?
Titt som tätt höjs kritiska röster i debatten om lagring av koldixod. Man menar att det finns en risk för att den lagrade koldioxiden skulle läcka och spridas ut i atmosfären.
Per Sandberg jobbar på Equinor som har över två decenniers erfarenhet av lagring av koldioxid på norska Equinors anläggningar Sleipner i Nordsjön och Snøhvit i Hammerfest. Han försäkrar att lagringen av koldioxid är en säker och mogen teknik; risken för läckage till atmosfären är minimal. Planen är att ha en fullskalig lagringsanläggning dit utsläppare kan transportera fångad koldioxid år 2025.
– Vi har 23 års erfarenhet, och vet med säkerhet att lagringen fungerar. Vi har två projekt igång och lagrar ungefär en miljon ton varje år. Det handlar alltså inte om ny, obeprövad teknik, säger Per Sandberg.
Lagras under havsbotten med ogenomträngligt tak
Lagringen sker i porerna i porös sandsten tusentals meter under havsbotten. Koldioxiden förs ner i flytande form genom ett rörsystem och injiceras sedan i porerna, där vatten trängs undan till förmån för koldioxiden. Ovanför den porösa sandstenen är ett ogenomträngligt ”tak” som gör att koldioxiden omöjligt kan läcka.
– Vi övervakar den koldioxid vi lagrar genom tryckmätningar och att sända seismiska vågor ner i berggrunden. Avläsningarna visar i vilken riktning och hur snabbt koldioxiden rör sig. Skulle lagret bli fullt snabbare än vad vi förväntar oss så stänger vi helt enkelt brunnen och borrar en ny på en annan plats, säger han.
Det finns hårda krav som rör hantering och lagring av koldioxid. Alla dessa är Equinor noga med att följa.
– Vi är strängt reglerade både av norska myndigheter och från EU, och vi uppfyller alla krav. Teknologin är så mogen att det finns ISO-standarder*, som vi givetvis följer.
”Ju längre tid man lagrar koldioxid desto bättre ligger den”
Ett tungt argument för att visa hur säkert det är med koldioxidlagring är att det blir säkrare ju längre tid koldioxiden befunnit sig på lagringsplatsen.
– Det finns fyra processer som håller kvar koldioxid i lagringsreservoaren. Den första handlar om det täta taket, molekylerna kan inte ta sig upp. Den andra mekanismen är att molekylerna, som rör på sig där nere 3 000 meter under havsbotten, ibland kör fast i porerna och fastnar. Molekylerna hamnar i en återvändsgränd uppåt och fastnar där, säger Per Sandberg och fortsätter:
– I den tredje processen löses koldioxiden upp och blir bundet till vatten. Den fjärde mekanismen, och det tar lång tid, är att koldioxiden blir till sten.
Enligt Per Sandberg är den första mekanismen, det vill säga taket, den viktigaste.
– Men redan efter tio år står de andra tre för 50 procent av jobbet. Ju längre tid man lagrar koldioxid desto bättre ligger den. Det blir alltså tryggare och tryggare ju längre du lagrar ämnet, säger han.
Till sist nämner Per Sandberg att man också brukar prata om ett femte argument, som är svårt att argumentera emot:
– Det är mycket tryggare att lagra koldioxid under havsbotten än att släppa ut den i atmosfären.
*ISO: Internationellt standardiseringsorgan, representerat av nationella standardiseringsinstitutioner som arbetar med industriell och kommersiell standardisering. (Källa: Wikipedia)
Läs mer om vårt CCS-arbete här
Projektet Northern Lights Projektet Northern Lights
- Equinor samarbetar med ett flertal företag, däribland Preem och Stockholm Exergi, för att möjliggöra transport och lagring av koldioxid.
- Projektet kallas för Northern Lights.
- Northern Lights ska transportera koldioxid från insamlingsplatserna till mottagningsterminalen nära Bergen på Norges västkust.
- Koldioxiden förvaras tillfälligt i tankar, för att sedan fraktas via rörsystem till lagringsplatsen under havsbotten utanför kusten.
- Lagringen kommer att monitoreras
- Anläggningen väntas vara igång senast 2024.
- Lagringskapaciteten i en första fas väntas vara 1,5 miljoner ton koldioxid årligen. Detta planeras sedan utökas till 5 miljoner ton varje år.
