Händelserikt halvår i EU-politiken

Ett steg framåt och två tillbaka. Det är så många beskriver den svenska klimatpolitiken just nu. Men, på europanivå ångar lagstiftningståget på. Bara under det senaste halvåret har en rad viktiga beslut fattats som behandlar transportsektorns omställning.

Den 8 november 2022 presenterades en politisk överenskommelse i EU som innebär skärpta mål för hur mycket varje land måste minska sina utsläpp till 2030. Enligt överenskommelsen, (kallad Effort Sharing Regulation) ska Sverige minska sina utsläpp med 50 procent jämfört med 2005 års nivåer – en skärpning med hela 25 procent från tidigare målsättning.

I mars nåddes ytterligare en överenskommelse inom EU om att revidera det så kallade Förnybartdirektivet. Däri finns bland annat ett förnybartmål som olika sektorer i EU ska uppnå, exempelvis transportsektorn, industrin och byggnaders energianvändning. Nu står det klart att andelen förnybar energi, år 2030, ska vara minst 42,5 procent av EU:s totala energiförbrukning, att jämföras med dagens mål om 32 procent. I transportsektorn är målet antingen en växthusgasreduktion med 14,5 procent, eller minst 29 procents andel förnybart av hela transportsektorns totala energikonsumtion.

Mest uppmärksamhet har den största reformen till dags dato av EU:s system för utsläppshandel (EU ETS) fått - en reform som EU-politiken enades om i mitten av april. Beslutet innebär att systemet stramas åt rejält. Detta genom att antalet utsläppsrätter minskas med 43 procent till 2030, jämfört med 2005 års nivå. Samtidigt minskar den så kallade fria tilldelningen av utsläppsrätter. med nära hälften till 2030, och avskaffas helt 2034.

När det nya systemet för utsläppshandel väl är på plats kommer en rad nya branscher tvingas in: sjöfart, vägtransporter, uppvärmning av byggnader, avfallsförbränning och flyg vilket innebär att över 70 procent av EU:s utsläpp kommer att omfattas, jämfört med dagens 40 procent. 

Parallellt med att den fria tilldelningen fasas ut kommer EU att införa en så kallad Gränsjusteringsmekanismen för koldioxid (CBAM) som kommer att fungera som en klimattull. Syftet är att jämna ut spelplanen internationellt, så att länder med svagare klimatregler behöver betala för sina utsläpp om de vill exportera till EU. På så vis hoppas EU kunna driva på den egna klimatpolitiken utan att förlora i konkurrenskraft – och samtidigt pressa på omvärlden att vidta nödvändiga åtgärder för att minska utsläppen i linje med klimatmålen.

Men EU stoppar inte där. Trots en maratonlik lagstiftningsagenda senaste halvåret tuffar processerna fortsatt på med behandling av ett flertal regelverk framöver som exempelvis sjöfartsbränslen (Fuel EU Maritime) och Energieffektiviseringsdirektivet (ETD).

Roger Björkbacka, Public Affairs Manager på Preem.