"Som skogsbrukare måste man tänka långsiktigt"

Med ryggen mot en hundraårig tall blickar Gunde Svan ut mot Dalälven som slingrar sig genom landskapet. Det är här i skogarna i västra Dalarna som han hade sin uppväxt. Det är också här i skogen som han lade grunden till sin skidkarriär och där han som barn fick lära sig om hållbarhet.

– Redan när min far förklarade för mig som liten hur man skulle tänka i skogen, så var det att tänka i generationer framåt. En omloppstid i skogen är kanske på sin spets 80 år, men ofta upp till 100-110 år. Då är det svårt att tänka kortsiktigt. Man måste höja blicken och titta långt fram i tiden, säger Gunde Svan.

Värdet för kommande generationer väger tyngst

Gundes skog har gått i arv i generationer, både från hans mors och fars släkt. Gunde har även kompletterat beståndet med ny skog under åren. I dag äger familjen Svan, inklusive den skog Gunde har arvsskiftat till barnen, cirka 1 000 hektar med blandbestånd av tall, gran och björk.

– Målsättningen med skogsbruket är fortfarande densamma som min far och mor hade på sin tid. Det är att kunna lämna efter sig någonting som är bättre än det var när jag själv började, säger han.

Arbetet för ett hållbart skogsbruk tar inte slut där. Förutom att skogen är miljöcertifierad har Gunde bytt till en mer miljöanpassad traktor. Och han är mån om att välja diesel med förnybart innehåll till alla sina maskiner – traktorn, lastbilen, grävmaskinen och pistmaskinen han spårar med på vintern.

– Jag har en cistern med en kubik diesel på gården. Alla har kanske inte råd att byta traktor, men genom att tanka diesel med förnybart innehåll kan man minska utsläppen utan att behöva investera i nya fordon, säger han.

Läs också: Preem visar vägen mot ett fossilfritt skogs- och lantbruk

Känner revanschlusta för industrin

I framtiden tror Gunde att skogen i ännu större utsträckning kommer att nyttjas som en positiv kraft på miljön.

– Den som inte har en miljöprofil i sitt företag tror jag inte kommer vara kvar om tio år. Allt rullar på. Frågan är om man vill vara med eller sitta på läktaren.

Som skogsägare ser han potential i att kunna bidra direkt med till exempel gran- och talltoppar i produktionen av förnybara drivmedel.

– Som skogsbrukare har jag en dröm att kunna ta till vara på timret och göra drivmedel av resten. Men då krävs det att man kan ta tillvara ligninet och att politikerna gör spelregler så bolagen kan satsa. Då tror jag vi kan bli självförsörjande på bränsle i Sverige.

En av de största utmaningarna för skogsbrukarna har under de senaste decennierna varit det låga priset för massaveden. I och med förhoppningen att kunna bidra mer till förnybara bränslen känner Gunde en viss revanschlusta för industrin.

– Det känns inte som att man som skogsägare tänker kronor och ören i första hand; man tänker det skogliga. Vad är bäst för skogen, och när ska jag göra vilken åtgärd för att inte skogen ska stå och stampa? Samtidigt tycker jag att skogsbrukare som skött om skiften i generationer ska få ett högre värde för sitt arbete.

Läs också: Rester från svensk skog skapar många vinnare

 

Ägarskapet gav ny syn på skogen

Skogen har varit Gundes bästa vän och naturliga träningsarena sedan han började åka skidor som barn. Oavsett vilken riktning han valde när han gav sig i väg från hemmet ut i spåren fanns skogen där som trogen följeslagare.

Det var först när hans eget namn stod på breven från Skogsstyrelsen som intresset för skogsbruk tog fart.

– Då började jag springa i skogen med andra glasögon på mig och tänkte inte längre bara på att leta upp de värsta bergen och de blötaste myrarna för att det skulle vara så jobbigt som möjligt. Som skogsägare kunde jag också ta turer för att inspektera skogen – och man hinner ju många hektar per dag när man springer.

Den här dagen är det dags att ta itu med ett av de senaste veckornas vindfällen i ett av skiftena längs älven. Gunde sågar grenar av stammarna med motorsågen och lastar stockarna på timmervagnen.

Blicken går från de prydligt lastade timmerstockarna till några fjolårsplantor på marken.

– Här sluts cirkeln. Det mesta av mitt timmer går till den lokala sågen som förädlar materialet och säljer till bygghandeln, delvis här i Dalarna, men eftersom det är sådana stora volymer går det mesta på export, till allt från England till Egypten.

Text & foto: Erik Ardelius